GMO-fritt – En frihet Sverige borde värna om

Sveriges fem ledande miljö- och konsumentorganisationer tillsammans med Norges fem motsvarade, skrev en debattartikel om GMO-djurfoder i Dagens Industri den 31 augusti 2014. Svenska djuruppfödare har i princip låtit bli att använda GMO som djurfoder sedan GMO-sojan först tilläts importeras till Sverige hösten 1996. Mellan 2006 och 2011 meddelade dock köttföretaget SCAN grisuppfödare att SCAN skulle tillåta användning av det amerikanska kemi- och GMO-företaget Monsantos GMO-soja. GMO-sojan är tolerant mot glyfosat som är det aktiva ämnet i ogräsmedlet Roundup. Men i övrigt har det svenska lantbruket valt GMO-fritt vilket gett de konsumenter som bryr sig om hälsa, natur, vad djuren äter och vad man betalar för, ett förtroende för svenska produkter.hejdagmo

Men i början av 2014 började den svenska djurindustrin tala om att de ville släppa in GMO som djurfoder. Bland anledningarna nämndes att det inte finns någon efterfrågan från konsumenter att ha kvar GMO-fritt. Det är sant att det finns många olika konsumenter i Sverige och att vissa väljer produkter på grund av pris, men det finns också en majoritet av konsumenter som väljer sin mat på grund av kvalitet. Matbutiker i Sverige ökar sin försäljning av ekologisk mat, år efter år. Denna grupp av konsumenter är den bas som Sveriges livsmedelsindustri borde lita på och samarbeta med. Det är en stor och ökande grupp konsumenter som betalar för kvalitet.

http://www.mynewsdesk.com/se/krav/pressreleases/sverige-oekar-mest-i-vaerlden-paa-eko-1050614

Varför vill svenska matproducenter riskera det förtroende från trogna konsumenter som de har verkat för hittills? I Tyskland pågår en stor diskussion kring GMO-foder och handeln i Tyskland vill se en tillbakagång till GMO-fritt, eftersom efterfrågan är så stor.

http://www.feednavigator.com/Markets/German-GM-free-soy-feed-debate-gathers-pace-Retailers-demand-that-poultry-sector-reverts-to-its-previous-policy-on-GM

I den intressanta intervjun i länken ovan, uppger Lantmännen till Feed Navigator att även om vissa inom djurindustrin bestämt sig för att släppa in djurfoder med GMO till Sverige, så kommer det ta tid. Det låter som om det finns många djuruppfödare som egentligen vill ha kvar det GMO-fria fodret. De miljö- och konsumentorganisationer som uppmanar svenska producenter att värna om de svenska mervärden som den svenska produktionen ger, sätter stor vikt vid GMO-fritt. Hoppas att svenska djuruppfödare och livsmedelsindustrin planerar långsiktigt och tänker på vad som är bäst för Sverige, för jordbrukarnas och djurens hälsa och för miljön. Vi hoppas att man fortsätter värdesätta relationen till konsumenterna som verkligen bryr sig om det svenska lantbruket.

Administratör
Akiko Frid
http://hejdagmo.se/
https://twitter.com/hejdagmo
Nätverket Hej då GMO är inte en organisation eller en förening. Vårt gemensamma mål är att skapa ett GMO-fritt Sverige och en GMO-fri värld.

GMO-FREE Europe
http://www.gmo-free-regions.org/gmo-free-regions.html

Annonser

Fodret till svenska kor även framöver ska vara fritt från GMO

Läs mer om GMO-soja som djurfoder: Glyphosate is toxic to dairy cows

Nyhet från Jordbruksaktuellt 2013-09-18
Fortsatt GMO-fritt för flera produktionsgrenar

Den 9 september fattade den svenska mjölkbranschens högsta beslutande råd, Mjölkdelegationen, beslut om att fodret till svenska kor även framöver ska vara fritt från GMO. Beslutet leder troligen till att även de övriga animalieproducerande grenarna fortsätter med GMO-fritt foder.

Mjölkdelegationens beslut får troligen som konsekvens att även gris och fjäderfä fortsättningsvis hänvisas till GMO-fri soja, som i dagsläget är ungefär 50 öre dyrare per kilo än GMO-soja.

(…..)

Anledningen är den lagstiftning som säger att foder som kan innehålla GMO måste märkas.

– Det är så att säga en nolltolerans för minsta lilla spår av GMO i foder som ska vara GMO-fritt, berättar Sven Hellberg, segmentschef foder på Lantmännen. Det innebär att om vi tillverkat ett foder med GMO-soja på en fabrikslinje så måste vi renköra den linjen innan vi kan tillverka ett foder som ska vara GMO-fritt på den linjen, och renkörning tar tid och kostar pengar, säger han.

(…..)

GMO-soja i foderblandningar är komplicerat i dagsläget, möjligen skulle foderindustrin kunna tillhandahålla GMO-soja som en lös råvara för grisföretagare som blandar sitt foder på gården. Men än så länge är dock inte slakteribranschen redo att ta emot grisar som ätit foder innehållande GMO.

(Läs mer)

Naturen, dess bönor och vatten borde förvaltas och tillhöra alla

HJÄRTAT FULLT AV REVOLUTION
Ungdomar.se Jason ”Timbuktu” Diakité Onsdag 03 Apr 2013

KRÖNIKA Varje gång jag kommer ihåg att det amerikanska jordbruksbolaget Monsanto har tagit patent på sojabönan fylls mitt hjärta med tankar på revolution.

Det är som att Findus skulle få ensamrätt på alla laxar i världshaven eller att News Corporation skulle ta patent på bokstaven A. Så att varje gång vi vill skriva ett A i en text måste vi betala en avgift till Rupert Murdoch.
Egentligen kanske det inte är så orimligt som det känns just nu. Jag menar vi köper och säljer vatten.

(…..)

Våran art är dock i jämförelse med planeten väldigt ung. Vi kanske först nu har nått mänsklighetens tonår. I så fall hoppas jag att vi snabbt växer upp och inser konsekvenserna av vårt kollektiva handlande. Först då kan vi ens börja hoppas på att vi som art kommer att nå pensionsåldern och kanske på våran ålders höst inser vi att naturen, dess bönor och vatten borde förvaltas och tillhöra alla.

(Läs mer)

Minska beroendet av import av soja till foder – stimulera ökad odling av proteingrödor i Sverige

Protokoll 2012/13:77
Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:77 Onsdagen den 13 mars
Kl. 09:00 – 21:29
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 7 mars.

(…..)

8 § Landsbygdspolitik m.m.
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2012/13:MJU10
Landsbygdspolitik m.m.

Anf. 49 PYRY NIEMI (S):

Herr talman! Vi ska debattera landsbygdspolitik. Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna lite tid yrkar vi bifall enbart till reservationerna 1 och 6.

Den svenska landsbygden bubblar av kreativitet och entreprenörsanda. Det finns minst en ny idé hos varje landsbygdsentreprenör, och den måste vi ta vara på. Landsbygdsprogrammet ger oss den möjligheten. Ifall hela Sverige ska leva måste vi också vilja ta det positiva med landsbygdsprogrammet och utveckla det ännu mer. I den gemensamma jordbrukspolitiken är just insatserna kring och i landsbygdsprogrammet de som vi socialdemokrater ser som framtidens smörjmedel för att utveckla landsbygden ytterligare. Det handlar om att nå miljömålen, bevara och förvalta den biologiska mångfalden, skapa nya innovationer, utveckla turistnäringen, skapa fler riktiga och hållbara jobb samt utveckla primärproduktionen av mat.

Herr talman! Det är därför extra bekymmersamt att regeringen inte följde upp och arbetade tillräckligt hårt i den pågående förhandlingen om EU:s långtidsbudget och den kommande jordbruksbudgeten kring att dra en extra lans för att föra över eller åtminstone så långt som möjligt ha likvärdiga möjligheter till finansiering av den andra pelaren. I denna ingår landsbygdsprogrammet. Det har så gjort under denna period och kommer så att göra under den kommande perioden. Det kommer tyvärr att hämma möjligheterna till en fortsatt positiv landsbygdsutveckling. Många positiva satsningar kommer att avslutas eller inte kunna förlängas, och för oss socialdemokrater är just jobben avgörande för välfärden. Landsbygden kan bidra med nya jobb och innovationer om vi väljer att skapa möjligheter politiskt, vetenskapligt och ekonomiskt.

Landsbygds- och regionalpolitiken har såväl historiskt värde som framtidssubstans. När förtätningen ökar i storstäderna måste vi vara redo att satsa på en väl fungerande regionalpolitik. Det går aldrig att jämna ut skillnaderna helt, men det går att skapa positiv tillväxt med regional särart som hela landet i ett samlat grepp kan ha nytta och framgång av.

Hela Sverige ska leva. Det ska inte bara vara ett slagord, utan reell handling.

Herr talman! För att vi ska kunna minska beroendet av import av soja till foder behöver regeringen ge Jordbruksverket i uppdrag att stimulera ökad odling av proteingrödor i Sverige. Det handlar om att värna den biologiska mångfalden där sojabönorna odlas, då bland annat regnskogar skövlas för att bereda plats för åkermark. Det handlar också om att minska användningen av bekämpningsmedel vid odlingarna. Vi vet redan nu att generationer av lantarbetare drabbats av obotliga sjukdomar på grund av bland annat ökad herbicidtolerans hos växterna.

Odling av proteingrödor, till exempel åkerbönor i Sverige, gör produktionen av kött mer hållbar. Det minskar transporterna och ökar lönsamheten för bönderna. Det behövs mer statliga investeringar och forskningsinsatser i nära samverkan med primärproduktionen. Det behövs nya grödor. Landsbygdsprogrammet kan återigen vara nyckeln till en positiv, hållbar och ekonomiskt gynnsam produktion av proteingrödor.

(…..)

Anf. 50 KEW NORDQVIST (MP):

Herr talman! Vi debatterar betänkandet Landsbygdspolitik m.m. Jag tror att jag börjar där Pyry Niemi slutade. Jag vet inte om alla vi är riktigt medvetna om hur totalt oljeberoende vi är. Bakom allt finns den fossila energin. Vi har träd som fälls, kapas, transporteras och bearbetas. Det är ett exempel på en förnybar råvara som i dag – inte i går, men i dag – är helt beroende av olja, denna ändliga fossila olja, som dessutom vid förbränning frigör växthusgasen koldioxid.

Samma oljeberoende gäller också för vår livsmedelsförsörjning, från järnmalmen som bryts långt nere i underjorden till däcken på traktorn. Någon har sagt att traktorn är en ekologisk omöjlighet. Så kanske det är, men de ändliga resurser som oljan utgör måste användas klokt och sparsamt. Att ge det svenska lantbruket förutsättningar för att på ett någorlunda rationellt sätt producera vår dagliga mat är förståndig användning av oljan.

På Sveriges åkrar läggs det årligen ut ca 200 000 ton konstgödselkväve. För att framställa detta kväve går det åt ungefär en liter olja per kilo kväve. Vi lägger ut 80 kilo kväve per hektar. Då är även ekoåkrarna inräknade. Vi multiplicerar det med 2,6 miljoner hektar, och vips har vi energi motsvarande en supertanker olja som vi lägger ut varje år på våra svenska åkrar.

Detta är inte ett uthålligt lantbruk. Förutom enorma utsläpp av koldioxid vid produktionen sker också stora utsläpp av lustgas, både vid tillverkningen och vid användandet. Lustgas är som vi alla vet en mycket potent växthusgas och är dessutom det enskilt viktigaste oreglerade ämnet bakom nedbrytningen av stratosfärens ozonskikt. Dessutom orsakar kvävgasavgångar försurning av mark och vatten.

Vad ser vi då för möjligheter att komma ur oljeberoendet för lantbrukets del?

Vi kan dramatiskt minska konstkväveanvändningen. Luften består som bekant av 78 procent kväve. Genom att arbeta med naturen kan kvävefixerande växter göra jobbet åt oss nästan gratis.

Tack vare de gröna växterna och fotosyntesen kan energi framställas på den svenska landsbygden och användas till jordbrukets arbetsfordon.

Mattransporter kan som vi hörde ställas om både till järnväg och till vägtransporter där vi använder förnybara energislag.

Matförsörjningen kan i ökande grad ske lokalt och regionalt för att minska transportavstånden, till exempel genom små slakterier och mejerier.

Detta var några tankar om hur livsmedelsförsörjningens oljeberoende kan minska. Jag tycker att regeringen bör ta initiativ till branschövergripande samtal och i dialog med de berörda parterna ta fram en åtgärdsplan för att så snabbt som möjligt minska oljeberoendet och därmed sårbarheten i svensk matförsörjning.

För att försörja landet med mat och foder litar Sverige till stor del på import. Det betyder i praktiken att Sverige använder åkrar utomlands till sin försörjning. Siffran 800 000 hektar brukar nämnas. Detta är något som jag tycker är fel. Jag vill att vi ska använda den åkermark och de bönder vi har i Sverige för att öka den svenska produktionen.

Speciellt har importen av proteinfodermedel uppmärksammats. Det handlar om att regnskog får ge plats åt sojaodling för export. Mycket av sojan är genmodifierad – GMO – och kemisk bekämpning används i stor utsträckning. Belastningen på ekosystemen är alltså hög. Dessutom förekommer uppgifter om att sojan kan innehålla höga halter av den giftiga metallen kadmium, som på så vis hittar in i det svenska kretsloppet.

De svenska djurbönderna har trängts hårt mellan låga avräkningspriser och höga foderpriser. Det finns alltså goda skäl att öka den inhemska produktionen av proteinfodermedel. Mycket görs redan, men staten kan till exempel öka rådgivningen.
En annan sak är att satsa på växtförädling, så att lämpliga anpassade sorter tas fram, exempelvis av soja.

Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6 om minskat oljeberoende.

(…..)

Anf. 52 JENS HOLM (V):

Herr talman! Jag ska främst prata om två saker: vikten av att vi bevarar bördig jordbruksmark och att vi minskar oljeberoendet inom svensk livsmedelsproduktion.

Jag börjar med den bördiga jordbruksmarken. Det här börjar alltmer bli något av en knapp resurs både i Sverige och runt om i världen. Det kanske inte är så konstigt. Det är många intressen som står på spel. Med en växande befolkning får vi större städer som måste breda ut sig någonstans. Vi får mer infrastruktur, industrier och mer av kommersiella lokaler.

Det finns också en konflikt mellan produktion av kanske biobränsle och produktion av livsmedel. Alla de här sakerna kräver sin beskärda del, och alla verksamheter kräver en yta. Väldigt ofta används jordbruksmark för att de här verksamheterna ska kunna expandera.

Naturvårdsverket har konstaterat att ett av våra miljömål, det som heter Ett rikt odlingslandskap, kommer inte att uppnås med gällande och framtida styrmedel. Ska miljömålet Ett rikt odlingslandskap uppnås måste vi ha nya styrmedel.

Vi i Vänsterpartiet har motionerat om det, och det finns med i betänkandet men i en förenklad behandling denna gång. Likväl är det en del av betänkandet. Vi kräver nya styrmedel för att bevara bördig åkermark.

Vilka former av styrmedel kan man då tänka sig? För att bara ta ett område för att göra det konkret skulle jag titta på externa köpcentra, dessa shoppingcenter som växer som svampar ur marken runt våra städer. De svenska kommunerna konkurrerar ofta med varandra för att man ska kunna etablera stora externa köpcentra. Förutom att det leder till ökad bilism och ökade utsläpp leder det ofta till att våra stadskärnor dör ut. Det leder också till att en väldigt stor del av mark, ofta bördig jordbruksmark, tas i anspråk för att anlägga dessa externa köpcentra.

I våra grannländer Danmark och Norge har man exempelvis kommit på att det här är ett problem. Man har mycket hårdare lagstiftning än vad vi har i Sverige för att motverka utvecklingen av för mycket etablering av externa köpcentra. Det tycker jag är ett konkret förslag som man kan spela in i diskussionen om hur vi ska kunna värna bördig åkermark, hur vi ska verka för att våra stadskärnor får leva vidare i stället för att vi anlägger mer av stora externa köpcentra på bördig åkermark.

Kew Nordqvist från Miljöpartiet nämnde tidigare reservation 6 som handlar om att vi behöver en åtgärdsplan för ett minskat oljeberoende inom svensk livsmedelsproduktion. Precis som Kew Nordqvist konstaterar är vår livsmedelsproduktion väldigt fossilberoende. Det handlar om jordbruksmaskiner som behöver oljebaserad diesel. Det handlar om fossila insatsvaror, alltså konstgödsel och en del kemikalier. Det handlar om långa transporter av djur men också förädling av livsmedel. Det handlar om en väldigt stor import av inte minst foder för att föda upp djur.

Vi måste ta tag i det här problemet. Alla verksamheter i Sverige måste bära sitt klimatansvar, och det finns många konkreta saker som vi vill att branschen tillsammans med oss som lagstiftare ska komma överens om. Från Vänsterpartiets sida säger vi särskilt att vi vill ha mer av lokalproducerade livsmedel. Då får vi mindre import och färre transporter. Ett bra sätt att främja lokalproducerade livsmedel är att införa en kilometerskatt på långa långtradartransporter. Då ser man till att det blir lönsamt att producera mer lokalt. Det blir också mer lönsamt att transportera mer på räls.

Vi behöver självklart en skatt på handelsgödsel. Viktigt att komma ihåg då är att intäkterna från skatten ska gå till lantbrukarnas miljöarbete. Då blir det dubbel effekt, både minskade utsläpp av kväve och fosfor och pengar för ett miljöarbete inom jordbruket.

Vi behöver en höjd koldioxidskatt. Då kostar det mer att transportera och, återigen, då lönar det sig mer att producera lokalt. Framför allt behöver vi ett direktstöd för biogasproduktion, så att lantbrukarna kan ta hand om sitt överskott av biogas på sina gårdar och går från att vara utsläppare av biogas till att producera biogas, sälja den eller använda den själv.

Som jag sade tidigare måste alla sektorer ta sitt klimatansvar. I det här sammanhanget handlar det inte bara om att livsmedelsproduktionen tar ansvar för klimatet, utan det handlar också om att om vi bryter beroendet av oljan är det bra för livsmedelsbranschen i framtiden, för vi kan inte vara beroende av olja för all tid och evighet. Oljan kommer inte att finnas kvar. Oljan kommer att bli väldigt mycket dyrare. Därför är reservation 6 så viktig.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

(…..)

Anf. 54 KEW NORDQVIST (MP) replik:

Herr talman! Tack, Åsa Coenraads! Jag lyssnade på dig när du talade om betänkandet, men jag hörde inte något om hur du tycker att vi ska uppfylla de miljökvalitetsmål som vi har – ett rikt odlingslandskap, giftfri miljö, rikt växt- och djurliv, grundvatten av god kvalitet, ingen övergödning och begränsad klimatpåverkan. Dessa mål klarar dagens jordbruk inte av att leva upp till.

Vi hörde tidigare i något anförande talas om principen förorenaren betalar. Det är den lösningen jag tycker att vi ska använda. Vad tycker du?

Anf. 55 ÅSA COENRAADS (M) replik:

Herr talman! Kew tar upp någonting mycket viktigt. Jag kunde i mitt anförande naturligtvis inte ta upp allt som finns i betänkandet. Då hade vi fått hålla på fram till kvällen.

Miljömålen som du nämner, Kew, är viktiga. De finns med i betänkandet, men det är inte det som betänkandet i dess helhet handlar om utan om en bredare bild av landsbygdspolitiken. Vi får kanske gå in djupare i en annan debatt om miljömålen, och så att säga ta dem del för del, än vad vi kan göra i dag.

Du har helt rätt när du talar om polluter-pays-principen. Det är något som också vi tror på. Den frågan behöver vi återkomma till i en helt annan debatt och betona vikten av att de lagar och regler som vi ställer upp följs. Om man bryter mot de lagar som vi i demokratisk anda stiftat i riksdagen ska man också få betala för det, och det ska betalas dyrt.

Anf. 56 KEW NORDQVIST (MP) replik:

Herr talman! Jag ser fram emot att få återkomma i den debatten, men jag hörde att du, Åsa Coenraads, i svepande ordalag nämnde biologisk mångfald och så vidare. Jag lämnar det.

En annan fråga du tog upp, som också är viktig, gäller sojaodlingen. Där tycker vi i mångt och mycket likadant. Du sade att vi ska byta proteinfodermedel, men du nämnde inte på vilket sätt. Har du några lösningar? Jag pekade i mitt anförande på några förslag. Har regeringen några förslag på hur vi ska få bättre proteinförsörjning i den svenska animalieproduktionen?

Anf. 57 ÅSA COENRAADS (M) replik:

Herr talman! Kew Nordqvist nämner sojan som proteinfoder. Den är intressant att diskutera. Sojan är ett billigt alternativ till de grödor som vi på mer naturlig basis kan odla i Sverige. Vi har redan vidtagit en del stödåtgärder för att kunna odla vanliga produkter i Sverige, men vi vill inte rikta bidrag till specifika grödor. Sedan tror jag att sojan kommer att kunna bli en konkurrensfördel för Sverige. Om vi odlar produkter i Sverige på ett miljövänligt sätt, sådant som våra djur kan äta, är det en konkurrensfördel på marknaden.

(Läs mer)

Kon som lever inomhus och äter hårdsmält GMO-soja från Brasilien…

Kolumnen: Elsa Fries, Dyraremat, nu!: Vad tänker du på när jag säger kött?
Supermiljöbloggen av Belinda Hellberg den 6 mars 2013

Den första tanke som dyker upp i mitt huvud är fusk, skandaler och löpsedlar. Vart jag än tittar så finns de där.
Köttskandaler. Köttfusk. Köttklister.
Fläskfilé som säljs som oxfilé. Ehec-smittade hamburgare. Hästkött i lasange.
Antibiotika i griskött. Antibiotika i kycklingkött.
Ökat svinn – kött som slängs. Fusk med bäst-före-datum – kött som inte slängs.
Behöver jag fortsätta?

(…..)

Men hur mycket jag än vrider och vänder på de olika argumenten, så kommer jag alltid fram till att det i slutänden så handlar om en sak: priset. Idag är ständig tillgång på billigt kött för många en självklarhet, och den billiga maten premieras i nationella undersökningar år efter år. Men matens riktiga kostnad syns inte på prislappen. Den riktiga kostnaden betalas av grisen som får leva hela sitt liv i ett trångt bås sin egen avföring. Den betalas av kycklingarna som får näbben avklippt, och endast får se dagens ljus genom smutsiga fönster. Den betalas av kon som lever inomhus och äter hårdsmält GMO-soja från Brasilien. Priset betalas av den brasilianska bonden som dagligen måste riskera livet när han utsätter sig för det livsfarliga bekämpningsmedlet parakvat som används på sojaodlingen.

Jag har en framtidsvision. I min vision så bärs maten av sina egna kostnader. Matens långa livscykel, höga miljöpåverkan och djuretiska förhållanden syns på prislappen.

(Läs mer)

Toxisk gen ”Gene VI”: Tillstånden för dessa GMO-grödor bör återkallas omedelbart

GMO-skandal: “toxisk gen” i storsäljande GM-grödor upptäckt
FoodMonitor 29 jan 2013

De genetiska tester som används för att visa att GM-grödor är säkra har ett allvarligt fel. De klarar inte av att upptäcka en gen, kallad Gene VI, som är toxisk för människor. Av de idag 86 godkända GM-grödorna har 54 den genen. Det har den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA nyligen upptäckt, enligt tidningen Daily Mail.

Analyserna som ligger till grund för EFSA:s upptäckt har gjorts av forskarna Nancy Podevin hos EFSA, och Patrick du Jardin som är forskare vid University of Liege i Belgien.

De vanligaste GM-grödorna som soja och majs är drabbade. Det gör att stora delar av den europeiska kött, mjölk, och äggproduktionen, är påverkad. I Sverige används mycket små volymer GM-grödor i livsmedelsproduktionen.

(Läs mer)

Uncovered, the ‘toxic’ gene hiding in GM crops: Revelation throws new doubt over safety of foods
EU watchdog reveals approval for GM foods fails to identify poisonous gene
54 of the 86 GM plants approved contain the dangerous gene
Gene found in food for farm animals producing meat, milk and eggs
Biotech supporters argue there is no evidence that GM foods are harmful
By SEAN POULTER, CONSUMER AFFAIRS EDITOR
Daily Mail 21 January 2013 | UPDATED: 24 January 2013

(Mer på mailonline)

Inga olagliga GMO hittades i fyra kommuner

Goda GMO-rutiner
Livsmedelsverkat Ur nyhetsarkivet 2013-02-07

Livsmedelsverket och fyra kommuner undersökte 2012 GMO-kontrollen hos nio företag. Undersökningen visade att företagens kontroll var god.

År 2012 undersökte Livsmedelsverket, i samarbete med fyra kommuner, nio företags rutiner för egen kontroll av GMO, genmodifierade organismer, i livsmedel. I samband med det analyserades fjorton råvaruprodukter; fem produkter som innehöll soja, åtta produkter som innehöll majs och ett som innehöll raps.

Spår
I tio produkter hittades inte något genmodifierat material. Tre produkter innehöll spår av en genetiskt modifierad soja och en produkt innehöll genetisk modifierad raps. Båda dessa är godkända i EU för användning i livsmedel och foder. Reglerna tillåter upp till 0,9 procent oavsiktlig inblandning i råvara utan märkning. Ingen genetiskt modifierad majs och inte heller någon otillåten GMO-soja eller GMO-raps påträffades.

Märkning
Alla genetiskt modifierade produkter ska märkas och ska kunna spåras genom hela livsmedelskedjan. GMO-märkning handlar inte om risker, utan om så kallad redlighet, det vill säga att produkterna ska vara märkta på rätt sätt för att konsumenterna ska kunna välja utifrån det.

Regler för GMO

Ytterligare upplysningar:
Zofia Kurowska, statsinspektör: 018-17 55 08